Den här annonsen dök upp på en rätt så känd blogg. Är det bara jag som tycker den är lite rolig?
Alltså om man har den där magen behöver man då verkligen ett gravtest? Det känns som om magen talar ett ganska tydligt språk själv liksom.
Stackars flicka med lila klänning, hon tror kanske hon lider av kronisk mjölkmage.

Lite gratisreklam där också... Borde maila dem och se till så att jag också får betalt för att ha publicerat deras bild i min (ökända) blogg.

Imorgon klockan 11.00 ska alla i klassen lämna in ett arbete. Känns som majoriteten av klassen faktiskt började idag med arbetet och vi är några stycken som fortfarande inte är klara...

Tesan: Jag är så himla glad över att vi ska måla om, det kommer bli så fint!
Prince Charming: Jag är bara så himla glad att jag ska bo med dig.
Tesan: Naw...
Prince Charming: Jag skulle nästan kunna bo i en svartgul lägenhet, bara jag får bo med dig.
Tesan: Hahahaha... Bloggmaterial!
Prince Charming: Nej!  Det skriver du inte alls. Förresten sa jag nästan, NÄSTAN!

Jag ska berätta varför bloggen inte lever loppan. Jag har noll inspiration för att jag mår skit, så då var det sagt.

Jag erkänner, jag är en liten nörd som brukar planera kvällen innan vad jag ska ha på mig dagen efter (ni förstår va?!). Detta har i alla fall sina fördelar:

• Jag kan sova typ jättemycket längre på morgonen och ändå se fab ut under dagen. (Addera sminknecessären i väskan och du är fit for fight)
• Jag riskerar inte att se ut som ett mongo när jag kommer till skolan på morgonen. Med det menar jag att kläderna är ut och in, bak och fram, eller helt enkelt inte mina.
• Jag lägger ut dem strategiskt så att jag faktiskt kommer ihåg att jag ska klä på mig.
• Jag hinner äta frukost. Ibland.
• Jag hann skriva det här inlägget. Haha, jag skoja! Såklart skrev jag det igår kväll och nu fyller jag bara på med en mening.

Lugn start på ny termin och ny kurs så jag tänkte att jag skulle tagga till lite för att få lite extra energi. Jovisst, träningsbyxorna drogs upp till knäna, stannade där och tvekade i några sekunder sedan åkte de av igen. Dagens motion blev istället den 20 meter långa promenaden till videobutiken för att lämna tillbaka en film. Hurray, beach 2008 mjukstart!
Ja men det är ju tanken som räknas, eller hur? Och med lite illvilja så kan man ju säga att nästan-träning är mer än ingen träning.

Fy fasen vad det rycker i skonerven. Jo, jag har en sådan! Den sitter mitt emellan sexnerven och vinnerven. Jag måste typ ha ett par nya skor nu.

En annan nerv som borde stimuleras lite mer just nu är pluggnerven, den håller på att förtvina nu när jag sitter här och är ytlig. Imorgon infaller sista plugghetsen, fy fan. Ja, just ja! Det är ju meningen att jag ska sova i natt också ja... Det går jävligt bra det här måste jag säga. Och jag skyller allt på att jag inte kunde logga in på webblogg under typ hela fem minuter!

Så, bara ett par svordomar.

På en tråkig labföreläsning, Tesan sitter djupt insjunken i sin egna lilla värld (som vanligt) och stirrar förstrött på en lista över alla i klassen.
Tesan: Hehe älskling, du har ju aik i ditt namn.
Prince Charming: VA?! Få se! Men vafan!!!
Han blir tyst, korsar armarna över bröstet och ser allmänt skitsur ut.
Tesan: Men gu, blev du sur på mig nu?
Prince Charming: Nej! ...Jag är sur på mina föräldrar.
Tesan: Va?
Prince Charming: Ja, jävla skitnamn de gett mig!

Jag försöker faktikst inte förstöra hans liv, det bara blir så. För att kompensera tänkte jag lägga in något fult om aik, sökte på frasen som alltid brukar fastna på repeat i mitt huvud...

Igår var jag hemma hos familjen och blev itvingad tårta, champagne och vin (jättebra ursäkt för att slippa plugga). När jag skulle hem fick jag sällskap till bussen av min bror och jag klagade på hur dåligt det gick med pluggandet, då tyckte han att jag skulle skaffa mig en morot. Idag såg jag att jag har tre i kylen, men jag fattar inte riktigt hur de ska hjälpa mig i mitt pluggande faktiskt...

Jag skulle lugnt ha kunnat sitta kvar på Ica i några timmar till idag, faktiskt, hellugnt. Nej, om man ska ta och råka somna kanske. Hade inte varit helt fel.
Jag vill verkligen inte plugga. Sjukt svårmotiverad just nu. Nej. Usch. Blä.

Idag är en stor dag. Idag har jag gjort något riktigt stort. Idag förändrades mitt liv. För vissa må det låta banalt men för mig är det stort. Jag kom precis hem från Ica, mitt jobb. Jag har inte sagt upp mig helt men nästan, jag har i alla fall sagt att det är på gång men att jag försvinner får kassan till att börja med. Det här betyder att mitt sista (ordinarie) kassapass är redan nu i veckan. Jag har varit där i nästan fem år.
Mitt nya liv ligger framför mig och det ser ljust ut (lite ljusrosa faktiskt). Och allt började 2007.

Det hände väl egentligen inte mycket alls i januari. Jag minns en hel del festande och pappas 50-årsdag då hela familjen åt sig mätta för flera dagar framåt på Prinsen. Jag var iklädd ett svart fodral som kändes lite för tajt... När gick jag upp i vikt?
I skolan var det full rulle, dugga en gång i veckan och på det: jobb två av tre helger. Jag håller mig sysselsatt. Annars förgyller jag dagarna med klänningsspanande, jag hade ju bjudit in till fest.
Jag har verkligen slutat att känna igen mig själv i spegeln. Det är liksom inte jag längre och jag förstår bara inte varför alla kläder är så tajta, jag börjar må riktigt dåligt på grund av detta. Jag är inte längre bekväm i mig själv och det gick väl ut på andra också...
April är min månad och våren pirrar i hela kroppen, min efterlängtade brakfest går av stapeln. Jag känner att jag börjar leva (men kanske inte med min sambo utan lite på eget håll och även han). Nu får det vara nog med det onyttiga som så länge styrt mitt liv.
Mitt liv känns bra. Jag och bästaste N åker till Holland och lever livet. Nyttigheten visar resultat. Jag och sambon träffas knappt alls på hela månaden om inte längre än så, så på den fronten var det väl inte så bra men jag inbillade mig nog att det var bra eftersom jag mådde så bra på andra plan...
På den allra första dagen på sommarlovet släpper han bomben och mitt liv var över. Trodde jag. Bara några dagar senare så bestämmer jag mig för att bli ego och att göra saker bara för mig själv. Jag tar ett av de största stegen i mitt liv: Jag ringer körskolan (även detta kan verka löjligt men för mig var det ett Mount Everest!). En morgon vaknar jag och inser hur onödigt det är att vara ledsen och gräva ner sig. Efter den morgonen gick allt uppåt. Under cirka två veckor lever jag bara på jordgubbar, oliver och parmaskinka (Det ultimata dieten, haha!).
I juli inser jag hur bra jag har det, alltså jättebra. Livet leker med vänner och familj. Någon börjar ta plats i mitt liv och tydligen pratar (tjatar?) jag en hel del om honom.
Mera fest trots en massa jobb, men sova kan man göra när man blir gammal som sagt. Myser med vänner på västkusten och på Kreta samt festar loss med alla. Jag och han blir ett vi och berättar för folket. Jag känner mig som mig själv igen, jag har nått min målvikt!
Jag och Prince Charming råkar flytta ihop typ på skoj. Skolan sätter fart och tjoho, jag är ny och glad. Att jag även klarar min uppkörning är bara alldeles underbart.
Livet rullar på i en faslig takt och så gör även skolan. Jag känner att jag kanske inte kan bo i min lägenhet för evigt och börjar gräva ner mig i bostadsdjungeln, det går inte bra.
Tesan flyttar hem till sin lägenhet igen och med sig tar hon sin Prince Charming, en stackars bostadslösa kille. Sötaste K flyttar in i sin lägenhet så nu bor vi nästan grannar, hur bra som helst!
Klassen börjar nästa gråta när vi inser att kursen är slut. Har skolan någonsin varit så kul och intressant? Är det kanske det här jag ska ägna mitt liv åt? Jag skriver på kontrakt för ett nytt jobb och på självaste nyårsafton dyker ett riktigt bra bostadserbjudande upp.

Så här sitter jag nu i januari, ett nytt år, ett nytt liv.