Idag är en stor dag. Idag har jag gjort något riktigt stort. Idag förändrades mitt liv. För vissa må det låta banalt men för mig är det stort. Jag kom precis hem från Ica, mitt jobb. Jag har inte sagt upp mig helt men nästan, jag har i alla fall sagt att det är på gång men att jag försvinner får kassan till att börja med. Det här betyder att mitt sista (ordinarie) kassapass är redan nu i veckan. Jag har varit där i nästan fem år.
Mitt nya liv ligger framför mig och det ser ljust ut (lite ljusrosa faktiskt). Och allt började 2007.

Det hände väl egentligen inte mycket alls i januari. Jag minns en hel del festande och pappas 50-årsdag då hela familjen åt sig mätta för flera dagar framåt på Prinsen. Jag var iklädd ett svart fodral som kändes lite för tajt... När gick jag upp i vikt?
I skolan var det full rulle, dugga en gång i veckan och på det: jobb två av tre helger. Jag håller mig sysselsatt. Annars förgyller jag dagarna med klänningsspanande, jag hade ju bjudit in till fest.
Jag har verkligen slutat att känna igen mig själv i spegeln. Det är liksom inte jag längre och jag förstår bara inte varför alla kläder är så tajta, jag börjar må riktigt dåligt på grund av detta. Jag är inte längre bekväm i mig själv och det gick väl ut på andra också...
April är min månad och våren pirrar i hela kroppen, min efterlängtade brakfest går av stapeln. Jag känner att jag börjar leva (men kanske inte med min sambo utan lite på eget håll och även han). Nu får det vara nog med det onyttiga som så länge styrt mitt liv.
Mitt liv känns bra. Jag och bästaste N åker till Holland och lever livet. Nyttigheten visar resultat. Jag och sambon träffas knappt alls på hela månaden om inte längre än så, så på den fronten var det väl inte så bra men jag inbillade mig nog att det var bra eftersom jag mådde så bra på andra plan...
På den allra första dagen på sommarlovet släpper han bomben och mitt liv var över. Trodde jag. Bara några dagar senare så bestämmer jag mig för att bli ego och att göra saker bara för mig själv. Jag tar ett av de största stegen i mitt liv: Jag ringer körskolan (även detta kan verka löjligt men för mig var det ett Mount Everest!). En morgon vaknar jag och inser hur onödigt det är att vara ledsen och gräva ner sig. Efter den morgonen gick allt uppåt. Under cirka två veckor lever jag bara på jordgubbar, oliver och parmaskinka (Det ultimata dieten, haha!).
I juli inser jag hur bra jag har det, alltså jättebra. Livet leker med vänner och familj. Någon börjar ta plats i mitt liv och tydligen pratar (tjatar?) jag en hel del om honom.
Mera fest trots en massa jobb, men sova kan man göra när man blir gammal som sagt. Myser med vänner på västkusten och på Kreta samt festar loss med alla. Jag och han blir ett vi och berättar för folket. Jag känner mig som mig själv igen, jag har nått min målvikt!
Jag och Prince Charming råkar flytta ihop typ på skoj. Skolan sätter fart och tjoho, jag är ny och glad. Att jag även klarar min uppkörning är bara alldeles underbart.
Livet rullar på i en faslig takt och så gör även skolan. Jag känner att jag kanske inte kan bo i min lägenhet för evigt och börjar gräva ner mig i bostadsdjungeln, det går inte bra.
Tesan flyttar hem till sin lägenhet igen och med sig tar hon sin Prince Charming, en stackars bostadslösa kille. Sötaste K flyttar in i sin lägenhet så nu bor vi nästan grannar, hur bra som helst!
Klassen börjar nästa gråta när vi inser att kursen är slut. Har skolan någonsin varit så kul och intressant? Är det kanske det här jag ska ägna mitt liv åt? Jag skriver på kontrakt för ett nytt jobb och på självaste nyårsafton dyker ett riktigt bra bostadserbjudande upp.

Så här sitter jag nu i januari, ett nytt år, ett nytt liv.