Måste bara avreagera mig lite, so here it goes.

Bloggare kan fan få skit för vad som helst.
Engla skriver att 350 pers ska varslas från hennes arbetsplats och att hon är orolig över att hon är en av dem som kommer att få gå. Förståeligt enligt mig (och andra personer som hyser någon slags empati). Även om hon inte blir av med jobbet är det väl riktigt tråkigt för henne att så många får gå från hennes arbetsplats. Under detta inlägg kan jag läsa kommentarer som lyder ungefär så här:

Men du shoppar ju så mycket så du lär ju klara dig ändå om du drar ner på det.
Men jag har hört att du tjänar 80 000 på bloggen.
Du vill bara att folk ska tycka synd om dig.
Fast du klarar dig väl ekonomiskt ändå. Shoppa mindre och sluta renovera huset.
Du skiter ut pengar så det spelar ju ingen roll.
Jag skulle kunna försörja mig i ett år på din blogglön. Sluta shoppa så mycket skit.
Kan ju inte påstå att jag tycker synd om dig.
Häng ut din dotter lite mer så du tjänar mer pengar på dina läsare.
Jag förstår om de sparkar dig eftersom du alltid är sjuk eller är hemma med din dotter, du blir säkert gravid snart igen i alla fall!

Sen när handlar ett jobb endast om lönen? Att ha en sysselsättning om dagarna känns för mig mer värdefullt än lönen jag får varje månad. Visst är en lön nödvändig för att jag ska kunna överleva (och lite därtill) månaden men det är inte den som gör så att jag går till jobbet varje morgon.  Finns det på riktigt någon som gillar att sitta hemma och zappa dåliga såpor hela dagarna? (Hello social life!)
Det är väl aldrig kul att bli avskedad från ett jobb även om kontot är sprängfullt, eller? Det tär på självkänsla och självförtroende att bli av med ett jobb och att gå arbetslös.
Nej, jag orkar inte ens fortsätta argumentera, så jäkla lönlöst (haha, det var ju nästan kul!). Varför denna obsession över pengar? Puckon!