Prince Charming startade ett projekt ungefär i samma veva som vi flyttade (alltså för drygt två månader sedan). Projektet går ut på att få Tesan att springa.
Jag hatar att springa.
Varje gång det har kommit på tal så har jag lyckligtvis blivit sjuk och alla vet ju att det är fullkomligt livsfarligt att motionera när man är minsta förkyld. Har jag inte varit sjuk så har jag nästan kunnat glädja mig åt att jag har en sådan upptagen sambo som inte har tid att tvinga ut mig i joggingskor. Jag hade ju hoppats att detta skulle falla i glömska.
Men så kom gårdagen. Dagen så jag hade mumlat ett ja till att gå ut en sväng. Så, jag blev uppiskad ur soffan på kvällen och utdragen ut på trottoaren. Prince Charming försöker peppa mig till att börja springa men jag vägrar! Han gick bredvid och klappade uppmuntrande händerna, drog i mina armar för att tvinga mig framåt i ett snabbare tempo, gick bakom mig och puttade mig i ryggen och småjoggade bredvid mig och ropade "kom igen!".

Tesan: Alltså när det kommer en våldtäktsman, då kommer jag att springa!
Prince Charming: Du kommer ju typ komma tio meter och sedan orkar du inte längre och han kommer att komma ifatt dig, det är därför du ska träna.
Tesan: Så att jag kan springa ifrån våldtäktsmän?
Prince Charming: Japp, jag ska lära dig!

Sedan tog han min hand och så sprang jag faktiskt lite. Fy fan. Sänggympa är mycket mysigare.