Känns som om jag typ föddes för en vecka sedan. Vilket tumult som pågår just nu. Jag vill bara lägga mig på marken sparka och vifta med armar och ben och skrika som en treåring gör på affären när hon blir nekad godis. Allt är kul men det är för mycket, jag blir överstimulerad som det så fint kallas på biologspråk.
Jag vill fegt nog bara gömma mig i ett hörn och vänta tills allt lugnar ner sig lite och sen kan jag blomma ut! Men nu är jag "vuxen", I have to deal with things. That's life!
Saker som hänger som grådaskiga moln över mig:
Skolan, skolan, skolan, skolan, jobbet, pengar hit, pengar dit, lön, csn, hyra, en break up, träning, förkylning

Nu börjar mitt nya liv. Hej och hå!