Jag börjar fundera på om det är ett misstag att jag bor här just nu... Det börjar kännas som jag bara går och väntar, väntar på att allt ska bli som vanligt igen.
Jag har konstant en oro i magen och det känns bara som en evig väntan. Så kan jag ju inte ha det. Jag kan ju inte vänta på något som sen inte kommer hända. Men vart ska jag annars ta vägen?

Finns så himla mycket som rör sig i mitt huvud, allt känns så himla fel. Så här ska det inte vara. Jag vet hur det ska vara och det är inte så här. Varför förstår ingen annan det?

Och sen blir jag bara arg.