Visst är det jobbigt när någon stackars tonåring kommer fram till dig på stan och försöker preja på dig ett nytt telefonabonnemang, nytt elbolag, skänka pengar hit, skänka pengar dit, köpa ett träd, skaffa ett fadderbarn, donera torktumlarludd och så vidare? Vad gör du då? Tittar i marken och ökar takten, vänder om och går åt andra hållet, låtsaspratar i mobilen, säger hej och skaffar ännu ett fadderbarn kanske? Sen finns det de här "försäljarna" som gör det så himla lätt för en:
"Hej, har du någonsin funderat över vart alla freonkylskåp tog vägen?"
Då kan du glatt svara "nej" och skutta vidare.

Fast nu maler det i huvudet, vart tog de vägen egentligen? Han kanske vet vart alla försvunna strumpor tagit vägen också!