Så fort det dyker upp ett stavfel, ett syftningsfel, ett meningsbyggnadsfel eller (dödssynden) en särskrivning på en blogg förvandlas alla "förbipasserare" fortare än blixten till fröken svensklärare. Missförstå mig inte, jag är själv likadan.

Det är fan psykiskt jobbigt att publicera inlägg så offentligt. Rädslan av att någon sitter och skrattar åt min dåliga svenska finns i bakhuvudet och jag vet att det inte bara är jag som sitter och läser igenom inlägg innan de publiceras, inte bara en gång utan minst tre. Jag ordgooglar väldigt ofta också (lite av en hobby faktiskt, haha).

Men sedan känner jag att det är ju ens egen blogg, så skit samma! Ja tykker man kan skriva lite hu man vill asså. Jag kommenterar aldrig (inte på deras blogg alltså, men jag sitter och skrattar och kommenterar högt här hemma) stavfel på andras bloggar men om jag ser ett så brukar jag titta bland kommentarerna och oftast är det fler än hälften som just påpekar stavfelet/-en. Stolta kommentarer också, haha (men jag vet, det är kul att spela smart).

Jag vill bara informera er om att ni mer än gärna får (fortsätta) att rätta mina misstag (jag lär mig gärna/rättar mina slarvfel!).